Iakttagelser
Nu när naturen tillfälligt dör brukar jag alltid bli lite sorgsen...
löven trillar av, alla blommor är vissna, ingen svamp finns kvar i skogen...jag brukar tycka att det är hemskt och vill bara att snön skall komma och täcka över allt och sedan försvinna snabbt så att våren kan återvända.
Men idag såg jag November på ett nytt sätt.
De löv som fallit av och börjat förmultna på marken gav ifrån sig en behaglig, jordig parfymerad doft och de nakna trädgrenarna så outsägligt vackra mot den orangea kvällshimeln.
Så fick jag syn på några tusenskönor i gräset, som envist höll sig vid liv trots minusgrader och trots att de varit täckta av snö.
Så starka....
Som jag önskar mig en tusenskönas styrka.
Träd är verkligen jordens lungor...det blir så tydligt utan alla löv.
Tappra, starka, fantastiska tusenskönor
Tänkvärt och nästan poetiskt :)
Tack :)
